Rastlös Vår
Det är vår, enligt meteorologiska mått i alla fall, vädret kan vi ju diskutera... Det är mer snö nu än det var i julas. Men hur som helst. Våren gör mig alltid rastlös, som en marskatt ungefär, även om det är april nu. För att få utlopp för min rastlöshet gör jag det jag gillar bäst, läser. Å den här tiden på året blir det mer än enstaka erotiska böcker.
Förra våren läste jag hela 50-nyanser-trilogin. Även om berättelserna i sig var lite eggande måste jag säga att de dels var språkligt dåliga, tråkigt upplagda och dessutom förhärligar personlighetsdrag som är rent galna. För rent krasst, det handlar om en våldsam, kontrollerande stalker, och är bara romantiskt för att han råkar vara miljonär. Jag hade hoppats på nåt bättre, men nåja. När jag så hittade den fjärde boken på bokrean för ett par månader sen, kunde jag ändå inte låta bli att köpa den, kunde ju vara roligt att läsa från hans perspektiv också. Jag hade fel. Efter bara 50 sidor var jag färdig att kasta boken genom ett fönster. Den var tunn, känslolös, orealistisk och med ett så fruktansvärt dåligt språk att jag nästan skäms över att jag alls läste den. Christian förvandlades från att ha varit snudd på prins, till en äcklig groda full med vårtor (ja jag vet att det är paddor som har vårtor).
Oavsett vad det är för böcker så gillar jag att läsa, därav att jag gick med i en läsecirkel på facebook för ett tag sen. I en diskussion om vilken bok som skulle läsas härnäst dök det upp en ny bekantskap, som föreslog böcker som jag älskar. Det var böcker som Juliette, Berättelsen om O, Venus i päls och liknande. Alltså, erotisk skönlitteratur, men med ett bra språk och lite mer fantasifulla berättelser (minst sagt). Jag fick där tipset om en bok skriven av Catherine Millet: Catherine Ms sexuella liv (jag läser den på engelska: The sexual life of Catherine M). Det är en bok skriven av en fransk kvinna, och handlar om hennes sexuella erfarenheter. Det som slår mig direkt, för jag läste en tredjedel av boken redan första kvällen, är att den har allt som 50 nyanser inte har: Den är fängslande, intressant, oporrig (jodå) och det är en ren skönlitterär språkorgasm.
En erotisk bok som är oporrig? Jo, hon skriver så rakt på sak, som om sex var som vad som helst här i livet, inte mer märkvärdigt än att handla på ica. Hon beskriver allt med en naturlig lätthet, ibland kanske lite väl mekaniskt, men ändå, det språk som används... Jag blir sugen på att läsa om böckerna av Marquis de Sade, men det får bli senare. Den här ska ta slut och näst på listan är en riktig klassiker som jag hittills inte läst: decamerone.
Summan av kardemumman: läs inte populärlitteratur med dåligt språk, läs riktiga böcker istället.
Puss i ljumsken!
