Beatrice Lindéh (fd Lindberg)

Allt och inget, med en lite mer intelligent vinkling.

Bi Visibility Day (23:e september)

Publicerad 2019-09-23 15:40:00 i Allmänt, Psykisk hälsa, demokrati, genus, historia, politik, sex, sexologi,

Idag är det tydligen dagen för att synliggöra bisexualitet. Och det kan ju vara trevligt att även vi uppmärksammas lite, eftersom det oftast är homosexuella män som hörs och syns inom HBTQ+ communityt. Varför är det så egentligen? Hur kommer det sig att även när det gäller att bryta heteronormen är det männen som syns och hörs mest? Som porträtteras som "norm"? 
Nej, jag tänker inte ranta om kön och genus idag. Bara lugnt konstatera att bisexuella kvinnor är de som är statistiskt vanligast inom HBTQ, men det är sällan vi syns. Jag har skrivit om det tidigare, så du kan bläddra bland inläggen för att hitta.
Det jag dock vill påpeka är att bisexuella (och tyvärr framförallt kvinnor) löper större risk att utsättas för relationsvåld, sexuella trakasserier, hot, misshandel och sexuellt våld, än någon med en annan sexualitet och kön. Undantaget är dock transpersoner som ligger på ungefär samma nivåer och i vissa studier är mer utsatta. Ska vi se till HBTQ-personer överlag så löper de en enormt stor risk att bli utsatta för olika brott, och det här stör mig. Mycket.
 
Senast idag läste jag om en barnboksförfattare som blivit överfallen och misshandlad med orden "bögjävel" o dyl haglande över sig. Tack och lov gick det "bra", men en sån sak är något som följer en resten av livet även om man inte fått betydande fysiska skador. Och jag blir så arg, ledsen och frustrerad.
Sverige har tidigare setts som ett föregångsland vad gäller HBTQ-personers rättigheter och trygghet, men det är vi inte längre. Vi har halkat efter, och det skäms jag över. Det är mycket med mitt land jag skäms över just nu, såpass att det stundtals känns som en bra idé att flytta utomlands. Nu har jag min familj här, och skulle inte lämna dem för allt i världen. Men faktum kvarstår: det här är inte mitt sverige.
 
Senaste veckan har jag läst en hel del sexualpolitisk historia, och den svenska historian är allt annat än upplyftande. Hur kan vi ha varit så grymma mot människor, bara för att de tillhör ett visst kön, etnicitet, sexualitet eller haft psykisk ohälsa av olika slag? Hur kan man som svensk rättfärdiga att sparka på de som redan ligger? Hur kan vi påstå att tyskarna var värre, när samma ideologier härskade här, och till viss del fortfarande gör det?
 
Rant klar... för den här gången. Jag kommer med ett längre inlägg kring historian så småningom. Måste bara samla mig lite först.
 
Ha en trevlig Bi-dag människor! Och ta för guds skull hand om varandra (även om ni inte känner varann).
 
 
  

Om

Min profilbild

Beatrice Lindéh (fd Lindberg)

Författare, föreläsare, psykolog, sexolog och mamma.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela