Kapad av vänstern
Som ni vid det här laget kanske märkt är jag lite trött på det politiska klimatet, i sverige och i resten av världen. Jag har länge funderat över vad det är som stör mig och var jag hamnar på de politiska skalorna.
När jag gör olika tester hamnar jag runt "socialliberal" och det känns spontant rätt ok. Bara det att jag inte alltid kommer överens med socialismen heller, men liberal är jag helt klart. Jag tror nämligen på människans frihet, rättighet till ett bra liv och humanism. Tyvärr är det här värderingar som på något sätt har kapats och förvanskats på så många sätt som det bara går.
När man läser debatter och kommentarsfält på internet idag är det slående hur jämlikhet och mänskliga värderingar ses som nånting fult, konstigt och vänstervridet. Helt plötsligt är det bara socialister och kommunister som tillåts tro på mänskliga rättigheter. Det här är ju helt galet, då jag tror de flesta vettiga människor egentligen ställer sig bakom det. Men just nu, när man påpekar att man ibland måste se till människors lidande eller välmående, så är man batikhäxa eller kommunist, eller i alla fall jäkligt vänstervriden.
Hur blev det såhär? Hur fick vi en polarisation mellan pengar och människovärden? Och varför är det fult att idag tro på allas lika rättigheter? Jag har inga svar, tyvärr. Just den här frågan gäckar mig rätt rejält. För jag är inte vänster, jag är inte kommunist, jag är inte socialist. Man jag tror på männskligt värde som viktigare än pengar. Jag tror på att vi som människor måste hjälpas åt för att skapa en bra värld, och för att kunna det måste vi jobba tillsammans och hedra varandras olikheter. Jag är humanist och liberal, inget annat.
Att spekulera i hur det blivit såhär, vet jag inte om det hjälper. Kanske har vi det egentligen för bra materielt? Kanske är det lättare att mäta välmående i hur mycket pengar vi tjänare och hur mycket prylar vi har, istället för hur vi mår innerst inne?
Många av de människor jag träffar i mitt yrkesliv saknar sammanhang och känner sig ensama, och fyller istället sina liv med jobb och prylar. Är det där det går fel? Kan vi på något sätt hjälpa varandra till ett sammanhang och en mer human människosyn?
Jag önskar att jag hade svar, men jag vill helst att du också ska börja tänka. Vad är viktigast? Att hjälpa en medmänniska till ett bättre liv, eller ha råd med den senaste iPhonen?
Vad vill du stå för i ditt liv, och hur jobbar du för att komma dit?
Gott Nytt Medmänskligt År!!
