Intelligens, särbegåvning, särskilt begåvad
Jag nämnde de här uttrycken i mitt förra inlägg och tänkte klargöra lite.
Det finns ganska mycket forskningslitteratur om de här begreppen, och det verkar vara svårt att nå koncensus. Intelligens beskrivs ofta som en hög, generell förmåga (g-faktorn) med flera olika, men ändå sammanhängande delar. Det mäts bl.a. spatial förmåga, korttidsminne, verbal förmåga, allmänbildning (kristalliserad intelligens) mm. Detta mäts med olika tester och vägs samman till ett generellt IQ (Eller IK som man skriver på svenska, egentligen). Testerna tar lång tid och är ganska tålamodprövande, både för den som utsätts för dem och för den som ska övervaka och kontrollera. Det finns dock en genväg. Det är nämligen så, att g-faktorn, som mäts med hjälp av matriser, korrellerar med generellt IQ. Det innebär att de som har högt generellt IQ, också har en hög g-faktor. Det ger inte riktigt lika mycket information, eftersom ett ordentligt testbatteri kan visa på svagheter och styrkor, men om man bara vill veta om en person har högt IQ, så går det alltså lika bra med ett matris-test. Framför allt mäter dessa en logisk-analytisk förmåga, men troligtvis klarar sig personen bra även på övriga delar. Så, intelligens benämns alltså med hjälp av en Intelligens Kvot (IQ). Det vanligaste är att man ligger mellan 85 och 115 (Wechsler-skalan). Det finns olika skalor, men den som oftast används i Sverige är Wechsler. Ungefär som när man mäter temperatur: det finns olika skalor (celcius, fahrenheit, Kelvin), och det finns ett medelvärde. Sen finns det de som hamnar över medel, och de som hamnar under. Alla är lika värdefulla, men på olika sätt.
Inom skola och forskning benämns ofta de som ligger högt på IQ-skalan som särbegåvade, eller särskilt begåvade. Inom forskningslitteraturen använder man "gifted". Vissa blandar även in talang, men jag tycker inte vi behöver göra det. Talang handlar om att ha en fallenhet för något, lite som Gardner utryckte sina multipla intelligenser. Man kan dock mycket väl ha fallenhet för något, utan att vara intelligent, och vice versa.
Engelskans "gifted" skulle egentligen kunna översättas med "begåvad", men i Sverige har det inte funkat särskilt bra. Varför kan vi bara spekulera om, men det kan ha att göra med inställningen att alla är begåvade "på sitt sätt".
Ordet "särbegåvad" eller "särskilt begåvad" (som skolverket vill att vi ska kalla det) känns inte heller särskilt bra, men jag vet inte om det finns något bättre. Vad tycker du? De personer vi pratar om är inte alla som är över 115, utan snarare de som är över 131. Det är ca 2% av befolkningen.Jag gillar ordet "högintelligent", men jag gissar att många som inte hamnar inom den kategorin, skulle känna sig mindre värda.
Så, tillsvidare, tills nån kommer på ett bättre ord, så är "särbegåvad" det ord som jag kommer använda.
Varför vill jag då klargöra detta? Jo, jag kommer skriva en hel del om särbegåving här, och jag tycker det är bra att få klargjort vad det innebär. Att vara särbegåvad har nämligen många sidor, inte bara den rent intelligensmässiga, utan även rent fysiska och sociala. Mer om detta en annan gång dock.
