Nog nu..
Jag tar en paus mellan mina patienter för att skriva det här. Dagen är som vanligt fullbokad, så när ett besök blir kort får man en väldigt välbehövlig paus.
För dig som inte vet så jobbar jag som psykolog på Kry, du vet, den där nätdoktorn som syns överallt och som alla älskar att hata. Det här är nte mitt första jobb, och knappast det sista, men ett av de där jag trivts bäst. För här gör jag nytta.
I media och på sociala medier beskrivs att Kry endast tar lätta patienter och därör kostar en himla massa för vården. Du tänker säkert samma sak, så därför vill jag att du stannar upp och lyssnar på hur en dag hos oss kan se ut.
Jag jobbar genrellt 7 timmar/vardag, några timmar kvällstid och några timmar helg. Under en 7-timmarsdag (om jag inte har utbildning eller handledning) tar jag emot 10-12 patienter, på 25 minuter vardera. Jag har alltså nästan 6 timmars patienttid per dag, och jag vet aldrig vad som kommer.
Jag träffar de lätta patienterna som behöver 1-3 sessioner för hjälp med ångest, stress, nedstämdhet, relationsproblem osv. De som vi anklagas för att enbart rikta in oss på. Saken är den att de här patienterna har ingen väntetid, de får hjälp direkt. Hade de kommit till primärvården hade de fått stå i kö, kanske 6-12 månader för att träffa psykolog. Det är 6-12 månader av påbyggnad av problem, så när de väl får hjälp pratar vi inte om ett fåtal sessioner, utan kanske flera månaders terapi för att åtgärda beteendeproblem som fastnat. Kanske får patienten vid ett första besök till vc medicin som riskerar att låsa in dem i sina problem, och den dagen de kliver av medicinen har de månader av terapi framför sig för att åtgärda ännu större problem.
Jag träffar också ett otal patienter som sökt sig till psykiatrin, kanske tom varit inskrivna där, och utskrivna igen för att man inte hittat någon lösning på deras problem. Det är alltså patienter som borde få specialisthjälp, men som inte fått det. På sin höjd har de fått medicin under många år, och då är vi tillbaka till att jobba med beteendena som skapade problem från första början.
Jag träffar också personer med social fobi som inte klarat att ta sig till vårdcentralen för att få hjälp, människor som kanske har svårt att ens lyfta luren och boka en tid, eller som hindras av andra saker från att söka fysisk vård. Jag träffar kvinnor som nyss blivit misshandlade, våldtagna, lämnade. Som är i total kris. Jag stöttar män som har svårt med sin sexualitet, som vill rädda hopplösa relationer, som sliter ut sig på sina jobb. Jag möter dem på promenadvägen, på jobbet, i soffan, i sängen. Jag träffar förstagångsföräldrar som behöver stöd i hur barnets utveckling ter sig men som inte har tid att gå till bvc på dagtid (där det kanske heller inte finns psykolog), ungdomar med stressproblem och tonåringar med begynnande ätstörningar.
Jag träffar även de vanliga patienterna med tvångsproblematik, ångest, depression, utmattning och dylikt, som behöver kontakt under några månader innan jag endera kan konstatera att jag inte längre behövs, eller så behöver de mer hjälp än primärvården kan ge.
Jag skriver remisser som studsar mot en överbelastad psykiatri, hänvisar till ungdomsmottagningar, bup, och fysiska vårdcentraler, pratar med kuratorer som är oroliga över sina elever, gör orosanmälningar och slussar vidare till socialtjänst.
Jag gör allt som en vanlig psykolog gör på en vårdcentral, och ofta mer.
Jag sitter hemma, utan arbetskamrater, och patienterna flödar in. Det finns ett uppdämt behov som den vanliga vården inte kan tillgodose. Och det här får jag skit för, för att jag jobbar som privatanställd på ett företag som värdesätter mig och min insats, som ser till att jag får kontinuerlig handledning och utbildning, och dessutom betalar en vettig lön.
Ni som är negativa till privata initiativ inom vården, tänk igenom det här en gång till. Vill ni ställa alla de här människorna utanför systemet helt? vi finns för att det allmänna inte räcker till, eller inte bryr sig tillräckligt. Vi sliter häcken av oss för er, så låt oss göra det. Vi som är anställda blir inte rika, men vi gör nytta.
Nu är min paus slut, hoppas du lärt dig nånting om varför vi behövs och tänker ett varv till.
Puss!
