Beatrice Lindéh (fd Lindberg)

Allt och inget, med en lite mer intelligent vinkling.

Normer, normalisering och sexualisering

Publicerad 2023-05-14 16:44:00 i Allmänt, bdsm, demokrati, intelligens, sexologi,

Vi har alla läst senaste tidens upprörda röster om dragqueens och deras förmodat dåliga inverkan på barn, eller att alla homosexuella är sexfreaks, och BDSM-utövare är bara kvinnomisshandlare. Många av oss vet att det här bara är myter och rädda människors sätt att slå ifrån sig företeelser de inte känner sig nära. Måste det vara så?
 
Det enkla svaret är naturligtvis nej. Det mer komplicerade svaret är att det inte behöver vara så, men det ställer krav på oss som medmänniskor att lära oss om olika kulturer, eller i alla fall vara öppna för att ifrågasätta våra egna förutfattade meningar om olika saker vara eller inte vara.
 
Normer och kultur
Först och främst måste vi kanske diskutera termer som norm, kultur och kulturell norm.
Normer är regler som styr vad som är socialt acceptabelt beteende inom ett visst sammanhang, inom en kultur eller i samhället i stort. Det kan handla om hur man klär sig, hur man visar sin kärlek, eller hur man förhåller sig till andra människor.
Kultur är hur människor lever i ett visst sammanhang, och involverar seder, riter och moraliska hållpunkter, bland annat. Wikipedia beskriver det som "socialt överförda levnadsmönster". Kultur har egentligen väldigt lite med etnicitet och geografiska gränser att göra, men inom ett visst land kommer det naturligtvis råda en viss, generell, kultur. I landet kommer dessutom finnas ett antal olika kulturer, baserade på religion, boendeplats (land/stad, innerstad/ytterområde, mm), politisk inriktning, identitetsskapande sociala inriktningar (sportmänniskor, nördar, populära klickar osv), sexualitet, mm. 
 
När vi nu vet vad en norm är, och vad en kultur är, är det enkelt att lägga ihop dessa och se vad en kulturell norm är. Det är alltså normer inom en specifik kultur. Dessa kan alltså variera mellan olika städer, länder eller intressegrupper. Hur en människa förväntas bete sig och vilket handlingsutrymme denne ges är alltså olika. Som exempel kan vi ta kyssar. I vårt samhälle är kyssar något som sker mellan två personer som har en, mer eller mindre, sexuell attraktion mellan sig. I andra kulturer, framförallt vissa kulturer i Asien, är det inte alls lika vanligt med kyssar vid sexuell attraktion. Där visar man sin attraktion på andra sätt. I vissa kulturer kysser man varandra på munnen som en hälsning, vilket vi i Sverige inte alls skulle uppskatta. Att förstå mellanmänskligt beteende kräver alltså viss kulturell kompetens och förståelse.
 
Sexualisering av specifika kulturer
Det finns vissa kulturer som genom åren blivit sexualiserade, och specifikt tänker jag just nu på gaykulturen, dragqueens och BDSM, men det finns garanterat många fler exempel. Sexualisering innebär att man tillskriver någon/några personer/grupper/beteenden/företeelser sexuella undertoner, som kanske inte finns. Detta görs ofta utifrån den egna kulturella normen och speglar oftas vad personen själv upplever som sexuellt, snarare än hur verkligheten faktiskt är. Ett exempel här är under de homosexuellas kamp för lika rättigheter, då de homosexuella inte ens kunde få hålla varandra i hand för att "de tryckte upp sitt sexliv i ansiktet på folk". Ingen koppling till att man själv gjorde samma sak, fast gällande heterosexualitet nämndes, och i ärlighetens namn så sker det här fortfarande ibland, om än inte lika frekvent. De homosexuella utmålades här till att enbart vilja ha sex och att det var det som var homosexualitet. Väldigt grovhugget och kortfattat nu, men jag hoppas ni förstår. Inom gaykulturen är det naturligtvis fullt normalt att hålla hand med någon av samma kön, utan att de är på väg att slita av varandra kläderna.
Dragqueenkulturen har alltid funnits, och det har inte alltid varit så kontroversiellt. Män har klätt sig som kvinnor i årtusenden, men i dagens västerländska kultur har detta nu blivit något konstigt och udda. Denna företeelse har nu dessutom sexualiserats, och alla former av drag ses som en sexuell utlevnad, istället för att man nyanserar och ser att olika uttryck sker i olika sammanhang. En man i klänning är bara en man i klänning, inget annat. Resten beror på situationen.
Som sadomasochist får man alltid stå ut med sexualisering av i princip allt man gör, oavsett om det gäller att bära en choker (halsband som sitter tajt över halsen, kan symbolisera position eller tillhörighet jmf. vigselring), gå i koppel (jmf. västerländska kulturens handhållande) eller tydllig makförskjutning i hemmet (jmf. tydliga arbetsroller i hemmet). För många är detta inte en sexuell utlevnad, utan sätt att visa tillhörighet, samhörighet, eller markera sin position i kulturen. Dock ses det som sexuellt av människor utanför kulturen.
 
Kulturell kompetens och acceptans
Att skaffa sig kulturell kompetens är inte helt enkelt. Först och främst behöver man läsa på om andra kulturer, lära sig om dem och deras normer. Sen måste man också förstå sig själv och ens egna uttryck som är kulturella och var de kommer ifrån. Vilka åsikter kommer varifrån? Hur mycket av den svenska kulturen kommer ur gamla tiders kristna värderingar? Vad betyder de, och är det något man faktiskt vill hålla kvar vid (och varför)?
Det är ett ganska gediget jobb att skaffa sig kulturell kompetens, och det tar ganska mycket tid. Vill man fortfarande att ens medmänniskor ska må bra, kan man istället lägga sig till med ett stort mått nyfikenhet och acceptans. Helt enkelt acceptera att människor beter sig, känner och tänker på ett annat sätt än en själv, och om man inte förstår kan man ställa en nyfiken fråga (naturligtvis på ett icke-dömande sätt. Det viktiga här är att rannsaka sig själv och sina förutfattade meningar.
 
Införlivande av andra kulturer i den egna
Vissa kulturer försöker det offentliga säga att de accepterar, men ibland måste vi ifrågasätta även detta. Ett bra exempel på detta är de homosexuella, där kulturen nästan utraderats till förmån för den heteronarmativa kulturen. Gaykulturen har innefattat en hel del egna kulturella uttryck, men för att bli accepterade har homosexuella, i vissa fall, tvingats in i den heteronormativa kulturen. Så länge man ser ut som, och beter sig, på ett heteronormativt sätt, är man accepterad. Man ska bilda par, gifta sig, skaffa barn, och leva svenssonliv, för att vara en bra homosexuell. Det här är något vi ska akta oss för, för det innebär att en stor del av kulturen fortfarande inte är accepterad, och används ofta på ett nedsättande sätt.Det är så klart enklare att acceptera människor som är mer lika oss själva, men det räcker faktiskt inte. 
Låt människor leva på det sätt de vill, så länge de inte gör någon annan illa. För att vi ska kunna leva i ett harmoniskt samhälle krävs att vi accepterar varandras olikheter och kulturella uttryck, och ända vägen dit är genom att vi alla arbetar med oss själva och hjälps åt.
 
 

Om

Min profilbild

Beatrice Lindéh (fd Lindberg)

Författare, föreläsare, psykolog, sexolog och mamma.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela