Mitt i tentan!
Nu sitter jag här igen, hemtentan ska lämnas in om 27 timmar och jag är knappt halvvägs. Vad gör jag då? Planerar framtida forskning, läser på fejjan, skriver på kommande bok... Ja, allt jag borde göra när jag är klar, inte just nu. Men en sak ska jag berätta för er, som jag inte skrivit nånting om alls hittills (i alla fall inte här). Jag har fått äran att skriva förord till en kommande roman (som är helt fantastisk!!!) och nu är det klart och inskickat till förläggaren. Romanen är bland det bästa jag nånsin läst så när den är helt klar och på väg till tryck kommer ni få veta mer, jag lovar! Jag känner mig så oerhört lycklig och ödmjuk inför faktumet att jag fått skriva det här förordet. Vet knappt hur jag ska uttrycka det. Men i alla fall, efter en koll med författaren till romanen har jag tillåtelse att redan nu dela förordet med er, så det tänker jag göra. Här kommer det:
Få böcker har rört mig så djupt och grundligt som den här. Under de tre dagar det tog mig att läsa den pendlade jag mellan sorg och glädje, hopp, förtvivlan och ångest. Det är en genuin känsla boken igenom, och jag är glad att någon äntligen skriver om alla de känslor som bdsm-utövare kan uppleva. Som psykolog har jag länge efterlyst något sådant för de många som varit vilsna och sökande i fråga om sin läggning och sexualitet. En bok som denna kan inte bara vara en hjälp för sökande, t ex unga, att hitta rätt och undvika misstag och lidanden, utan den kan förhoppningsvis också öka förståelsen och acceptansen i samhället för olika former av utlevelse och samliv.
Under min resa genom livet, psykologprogrammet och vidare under sexologistudierna hade jag hoppats på att få lära mig mer om bdsm och förstå varför vissa människor blir utövare, och varför man kan tända på sånt som ligger utanför det som anses som normalt. Ingen sådan information har någonsin givits mer än ytligt, och då endast inom sexologistudierna.
Min yrkesmässiga fördjupning i forskning, har fått mig att inse att intresset för bdsm är en sexuell läggning och inget som är vare sig konstigt eller farligt, även om det ibland ses som udda. Många med denna läggning har först i mogen ålder förstått och accepterat det. Varför? Därför att bdsm inte är något som är rumsrent att prata om eller accepterat att utöva. Tystnaden har gjort att många människor varit utlämnade till eget experimenterande, och därmed riskerats att skadas eller såras på olika sätt. Många av dessa misstag har gjorts för att man inte fått lära sig hur man kan ta sig an sin läggning, hur man kan tänka när man väljer partner och hur man kan särskilja bdsm från relationsvåld.
Jag skriver och föreläser till vardags bland annat om bdsm, för privatpersoner och för psykologer som vill lära sig mer och bli ett bättre stöd i terapin. Det blir en lättnad för personer med denna läggning att förstå att man kan utöva bdsm tryggt och kärleksfullt, och att det inte är sjukt eller skadligt. Och att man kan få älska på sitt sätt och uttrycka vem man är i samlivet.
Det pratas mycket om ungdomar och hur de har sex i dagsläget. Att “hårt sex” är farligt och fel, och visst kan det vara så. Många vuxna oroar sig också över om deras ungdomar visar intresse. Men att fördöma och tysta ned bdsm innebär att ungdomarna hindras att utforska och utöva sådant sex på ett säkert och tryggt sätt. Det är samma okunskap och rädsla som förr drev fördömandet av homosexualitet.
Många lever med minoritetsstress, orsakad av samhällets okunskap och fördömanden. Jag ser den här boken som en möjlighet att öppna upp samtalet och ge en liten glimt av den världen.
/Beatrice Lindéh
Leg. Psykolog, sexolog, och utövare
Nu ska jag skriva klart min tenta... eller i alla fall en bit till, innan jag tar kväll med ost, vin och make :)
Puss på er!!
