Tabu
Jag sitter just nu och skriver en novell till en novelltävling med temat "tabu". En erotisk novell som ska involvera någon form av tabu, och det får mig att funder en hel del kring min egen sexualitet och mitt förhållningssätt till andras. Det hela är ganska enkelt: så länge alla involverade samtycker så tycker jag att det är ok. Men det är inte riktigt lika enkelt för alla. Att komma fram till vad som generellt anses vara tabu var inte helt enkelt, eftersom mina egna ramar är ganska.... vida.
Mitt förra inlägg handlade om porr och från vad jag förstått så anser många det vara tabu att titta på, eller medverka i, någon form av porr. Men hur är det med text då? Är det tabu att skriva eller läsa erotik eller porr? Utifrån hypen med "50 nyanser" antar jag att det inte är så mycket tabu längre. Eller? Nej, att läsa kanske inte längre är så tabu, men att skriva är en annan sak. När jag skriver erotiska noveller gör jag det under pseudonym, av flera anledningar. Dels för att mina abrn inte ska läsa det jag skrivit, eller i alla fall inte veta att det är deras mamma som skriver, så lite av respekt där. Men sen har jag haft långa diskussioner med författarkollegor när det gäller just pseudonym eller inte när man skriver erotik. Den generella uppfattningen är att man skriver under pseudonym, särskilt om man är kvinna. Varför? Därför att det är så otroligt vanligt med trakasserier och ovälkomna närmanden, och det vill man helst undvika, såklart. Det finns även de som blivit regelrätt förföljda, för man är lite fritt villebråd, av någon underlig anledning. Det känns lite tokigt att behöva gömma sig bakom en fejkad identitet, för att slippa sånt här. Men så här ser livet ut, särskilt om man är kvinna (av någon anledning verkade mina manliga författarkollegor inte alls lika brydda kring det där med namnet, de hade ju aldrig råkat ut för något). Så, är det tabu att skriva porr/erotik? Jag antar det.
Jag har funderat en hel del på vad det är som gör att vissa saker blir tabu i vårt samhälle, framförallt när det gäller sex och sexualitet. Vi ska ju vara ett sekulariserat land och inte bundna vid några religiösa dogmer kring sex, eller hur? Vad kommer det sig då att så mycket av det vi gör, eller vill göra, anses som ett tabu av många andra? Var kommer de här trångsynta idealen ifrån? Jag har egentligen inga svar på det, mer än att det är väldigt blandat. Tyvärr är det ofta vita, medelålders, heterosexuella män som uttalar sig nedsättande om människor som inte passar in i deras världsbild. Vad har vi gjort er egentligen? Ibland ser jag tyvärr även en del feminister ondgöra sig över olika sexuella preferenser, som om människans sexualitet enbart handlade om makt. Är det så hotfullt att människor njuter och mår bra, kanske av andra saker än de jag själv gillar, att man behöver skambelägga det? Varför känner så många människor sig så hotade av andra människors sexualitet och sexuella preferenser?
Jag läste ett inlägg på facebook angående pride i Karskrona. I kommentarerna förfasade sig vita män (och några kvinnor) åt dessa äckliga människor. Dessa bögar och flator och andra avvikare. Jag trodde vi hade kommit förbi 1800-talet, men vi har visst fastnat där. Så, jag är avvikare, äcklig och borde skämmas. Fantastiskt! Tråkigt att jag inte har nån som helst skam i kroppen angående min sexualtet då. Måste vara jobbigt för dessa människor att vi är många som står rakryggade i vår sexualitet.
Är det dags att kasta bort alla tabun snart? Kan vi få vara bara människor och leva som vi vill och mår bra av?
Själv tänkte jag göra det... snart.... sexrevolutionsläget är nästan här. Men bara nästan.
Nu ska jag fortsätta skriva min tabu-novell, och bryta ytterligare några tabun. Puss på er!
