Beatrice Lindéh (fd Lindberg)

Allt och inget, med en lite mer intelligent vinkling.

Dags att stanna hemma ett tag?

Publicerad 2020-04-17 23:21:00 i Allmänt, Psykisk hälsa, corona, familj, hälsa, sjukvård,

Jag vet att många ser covid som något av en influensa, något som överdrivs och som man inte behöver vara rädd för. Sluta genast med det.En normal inluensa dödar runt 200 personer per år i Sverige, covid är idag uppe i över 1400 officiellt döda, och det på lite drygt en månad. Det är lika många människor som under ett helt år tar sina egna liv.
 
Jag har på intet sätt försökt förminska covid tidigare, men det var först igår som allvaret verkligen slog till. Min sambo har varit sjuk, länge. Först tre veckor med hosta, feber och andfåddhet, frisk typ 2 veckor, och sedan, för lite drygt två veckor sedan blev han sjuk igen. Ingen feber den här gången, lite ökad kroppstemp bara, men hosta, andningssvårigheter och ont i bröstet. I början fick han hostmedicin och strikta förhållningsregler från läkaren att kontakta 1177 om han blev sämre. Det blev han egentligen inte till en början. Hostmedicinen hjälpte någorlunda iaf. Vissa dagar var han riktigt pigg, andra var sämre, men hanterbara. Igår började sonen hosta rejält och behövde vara hemma från skolan. Sambon sa att det nog skulle gå bra, han kände sig piggare så jag kunde jobba. Med tre tonåringar hemma kändes det ok att åka till jobbet. När jag kom hem hade han varit uppe en kortare stund för att duscha, det var vad han hade orkat. Andningen var tung och ansträngd, han var kall och frös (han som nästan går barfota på vintern och aldrig fryser). Ett samtal till 1177 senare lastade jag in honom i bilen och körde till akuten i Örebro. Man hinner tänka mycket när man har 3,5 mil till sjukhuset. Jag visste att jag inte skulle få stanna med honom, men när sköterskorna bad mig åka hem och ringa dagen efter, kändes det galet jobbigt. Jag hade inte en aning om ifall jag nånsin skulle få se honom igen, och känslan av att han skulle behöva vara sjuk och ensam i det, blev lite för mycket. Jag grät hela vägen hem. Sen lugnade det sig. Jag fick kontinuerliga uppdateringar av honom via messenger och några timmar senare kunde jag åka och hämta honom. Alla vitala värden var bra, alla prover var bra. Läkaren konstaterade att han med största sannolikhet har covid, men inget test analyserades. Man analyserar ju bara de som blir inlagda, och vårdpersonal.
Idag har han varit piggare. Sonen hostar vidare, min kroppstemp är högre än vanligt och jag blir väldigt lätt andfådd. Men vi mår efter omständigheterna bra.
 
Du som tänker att din snuva bara är en snuva och handlar ändå, du kan smitta någon som kanske dör. Vill du ha någons liv på ditt samvete? Stanna hemma om du är sjuk, gå inte ut, låt någon annan sköta dina ärenden. Bli inte en mördare.
Jag vet att det låter hårt, men jag vill inte att mina familjemedlemmar ska dö för att du inte kunde hålla dig hemma. Jag vill heller inte smitta någon som blir sjuk och dör. Helst skulle jag stanna hemma i flera månader. Men när mina symptom är borta ska jag tillbaka till jobbet och stötta de som är oroliga för sina närstående, trösta de som sörjer, och peppa de som liksom jag jobbar på inom vården.
 
Men du, stanna hemma för vår skull, så jobbar vi för din skull.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Beatrice Lindéh (fd Lindberg)

Författare, föreläsare, psykolog, sexolog och mamma.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela