Stå upp tillsammans!
Det är dags att sluta kämpa mot varandra nu. Dags att lägga ner stridsyxan och se varandra för vad vi verkligen är: medmänniskor och medkämpar. Jag vill att ni alla svarar på en enda fråga, tänk länge på den, analysera den och svara sedan: vad är det ni kämpar för?
Under de senaste åren har polariseringen till synes ökat, inte bara inom partipolitiken, utan överallt i samhället. Världen har tappat sina nyanser och enbart lämnat svart och vitt, rätt och fel, sant och falskt. Vi är alla övertygade om att vi har rätt, att vi säger sanningen, att vi är ljuset och alla andra är mörkret. Tänk om verkligheten är svårare än så?
Jag anser mig själv vara feminist, relativt partineutral (jag hamnar någonstans i mitten, så jag kanske ska beskriva mig själv som lila?) och vill mer än något annat att mina medmänniskor ska må bra. Min högsta önskan är att alla ska få må så bra som de kan och känna sig fria att leva sina liv utan skuld, skam eller hat. Visst kämpar vi för samma sak? Visst är det så att vi alla sliter för att nå samma mål, men har förblindats av kampen mot de andra? De som är representerar mörkret, det falska och det som är fel i världen? Men tänk om de kämpar för samma sak?
Sitt ned en stund och fundera över vilka dina meningsmotståndare är. Hur det kom sig att de blev motståndare och inte medkämpar. Fundera över hur deras värderingar skapades, vilken grund de växte fram ur. Lyssna en stund på vad det är de vill, egentligen. Inte i sakfrågan, utan utifrån värderingar och i det stora hela. De absolut flesta av oss kämpar för samma sak: att vi och våra medmänniskor ska få må bra. Vi gör det på olika sätt, med olika medel, och med olika utgångspunkter. Men vi kämpar alla för samma sak.
Senaste tiden har det blossat upp vad närmast liknar ett krig mellan feminister, andra feminister, och de som är, ja, inte feminister. Det bråkas om pornografi, sexköp, BDSM, onani och gud vet allt. Men alla vill ju samma sak? Var finns vett och sans i de här debatterna? Ingen vill att människor ska lida eller utsättas för övergrepp, eller hur? Vad händer om du, istället för att kämpa för att slå din åsikt i din motståndares ansikte, försöker förstå vad hen säger och menar? Om du försöker förstå vad hen vill uppnå?
Jag vill påstå att alla människor kämpar för samma sak, men att vi ibland inte når fram just för att vi inte lyssnar på våra motståndare. Jag gör samma sak ibland. Oftast försöker jag dock att förstå, och förklara varför jag tycker som jag gör. Ibland lyssnar folk. Ibland blir jag kallad för allt mellan marxist och borgare, nån gång fulare saker som hora eller batikhäxa. Jag må ha starka åsikter, men jag försöker också att vara ödmjuk inför de som tycker annorlunda, för de gör det av en orsak. Vad sägs om att prova?
