Retorik och yttrandefrihet
1 kap. Yttrandefriheten enligt denna grundlag
Syfte och grunder
1 § Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, tv och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag. Lag (2018:1802).
2 § I denna grundlag avses med
program: innehållet i ljudradio, tv eller andra sådana överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor samt innehållet i offentliga uppspelningar ur en databas, tekniska upptagningar: upptagningar som innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med ett tekniskt hjälpmedel, databas: en samling av information lagrad för automatiserad behandling. Lag (2018:1802).
Yttrandefriheten gäller alltså rätten att få uttala sig i media, eller spela upp redan upptagen/inspelad media, utan censur.
Alla som åberopar yttrandefriheten och säger att de visst får säga precis vad som helst om vem som helst, har alltså inte korrekt lagstöd.
Nu har vi visserligen ett skydd som gör att ingen ska behöva straffas för sina åsikter, det kallas opinionsfrihet, och regleras i regeringsformen, som är en annan grundlag. Där står att läsa:
2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter
Opinionsfriheter
1 § Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,
3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,
5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.
I fråga om tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television och i vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar gäller tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
I tryckfrihetsförordningen finns också bestämmelser om rätt att ta del av allmänna handlingar. Lag (2010:1408).
Så, ja, vi har rätt att uttrycka oss utan att vara rädda för represalier. Så långt är väl allt väl. Det står dock inte att den här friheten är oinskränkbar. Dåligt uppförande, det som av SD skulle kalla bristande vandel, innebär att man kan straffas om man beter sig illa. Som exempel om man medvetet och med illa avsikt framställer någon i dålig dagar och detta ger ekonomisk förlust för den andra, så kan man dömas för förtal eller ärekränkning. Om man talar illa om och hetsar andra till att tycka illa om, en hel folkgrupp, så kan man straffas för hets mot folkgrupp. Om man på något sätt utgör en risk för rikets säkerhet genom att sprida information eller bete sig rövhattigt på ett sätt som riskerar svenska medborgares säkerhet, eller hela landets anseende, ja, då finns det lagar för det med. Att vi har yttrandefrihet innebär med andra ord inte att man får bete sig som en rövhatt och göra illa andra.
Hela idén om att leva i en demokrati handlar om att vi ska ta hand om varandra och skydda varandra mot andras rövhatteri så vi kan leva i fred, och så alla ska må så bra som möjligt. Lagar har vi för de som inte förstår skillnaden mellan frihet och skyldighet gentemot sitt land och dess befolkning, eller bara inte har vett nog att uppföra sig.
Det här var alltså grunden i det jag ville ha sagt. Det här är vad lagen tydligt deklarerar och det är inte alls svårt att förstå.
Jag är också av den tron att alla människor utgår från att göra gott, för sig själva och sin omgivning. Ganska få människor beter sig som rövhattar med flit. Allt handlar om hur man ser på världen och vilka upplevelser man har med sig i bagaget.
Det som är otäck är dock att vi, av någon anledning, inte lyckats fånga upp människor i det här landet som mår dåligt. På samhällsnivå har det här lett till en retorik som osar av våld och misstro, och lättkränkthet. Som jag nämnde i mitt förra inlägg så finns det en rasistisk och nazistisk retorik som flyttar fram gränserna för det normala hyffset, och en främlingsfientlighet odlas när retoriken statuerar att alla människor inte är lika mycket människor. Det har skapats stereotyper och det har avhumaniserats så i den milda grad att det spiller över överallt just nu. Det är ibland svårt att se skillnad på fakta, tyckanden och ren rasism. Det verkr nånstans som att man missar att alla människor är just människor, som drivs av samma behov och motivation som vi andra. Människor fungerar på ett visst sätt, oavsett var i världen de kommer ifrån. En människa blir inte ond för att hen kommer från ett annat land eller en annan kultur. Vi alla vill bara ha ett bra liv och slippa kämpa för att överleva.
Men det här gäller inte bara den tydligt rasistiska retoriken, utan om hur vi ser på medmänniskor över lag. För oavsett i vilket sammanhang det gäller problem, så höjs röster om "hårdare tag". Som att de som inte uppför sig gör det för att de är onda/lata/annat dåligt epitet. De flesta människor försöker de facto bara överleva. Om någon bryter lagar eller beter sig illa i ett klassrum, kanske de tär dags att stanna upp och fråga varför? Istället för "kasta ut", "kasta i fängelse", "straffa" eller andra mindre genomtänkta lösningar. När blev retoriken i ett tryggt land som Sverige så hatisk och våldsam? När blev det så svårt att se och förstå andra människor? Och kan vi snälla faktiskt lösa problemen utifrån fakta och vetenskap, istället för känslor och tyckanden?
Det jag vill med det här, är att få dig att fundera över din egen och andras retorik. Hur uttrycker du dig? Hur ser du på andra människor? Kan du försöka förstå människor som inte är som du, och vad kommer du fram till då?
Det finns ett ordspråk från Cheyennerna som jag alltid gillat: Gör dej inte till domare över din granne för än du har gått två månader i hans mockasiner. Jag tycker att vi alla borde tänka lite mer på det, oavsett vad saken gäller. Och prata inte illa om andra, du kan bättre än så.
